Vi har en tyst överenskommelse, Jonna och jag. När hon läst ut en Harry Potterbok får hon en ny, någon gång under de kommande månaderna. Nu hade det gått ganska länge mellan böckerna och Jonna började bli lite otålig. Det märktes främst på att hon ofta frågade mig om det fanns någon bokaffär jag skulle vilja gå i. För det var väl länge sen? Eller att suckande gå längs bokhyllan och fråga “finns det något att läsa här egentligen?”. Så när jag åkte till Stockholm för snart två veckor sedan var uppdraget rätt tydligt utmejslat. Att komma hem utan nästa Harry Potter var nog inte att rekommendera.
Däremot låg det till grund för en diskussion mellan mig och min kompis Jenny om vad för bok som Jonnas lillasyster skulle vilja läsa. Hon längtar efter kapitelböcker, men har inte riktigt kommit till punkten där hon har tålamod med för långa berättelser. Så vi gick där, fram och tillbaka i butiken och letade.
Tack till dig som tog dig tid att komma med goda tips, Momo och kampen om tiden väntar för framtida läsning helt klart.
Valet föll till sist på Prinsessor och drakar. En härlig barnbok med vresiga prinsessor och drakar utklädda till äckliga ekorrar. Illustrerad av Eva Eriksson, hon som ritat den vilda bebin. Saga fick Hitta barnen! lagom ruskig bok om barn som försvinner (men klarar sig fint) och letar man noga på varje bild hittar man dom alltid. Kan varmt rekommenderas.
Så när the bare necessities var inhandlade till alla tjejer talade jag och Jenny en del om när man är lagom stor för att läsa diverse kusligheter. Även om min novell kortvåg inte är direkt mardrömshemsk har inte den äldsta tjejen fått läsa den. Jonna har även blivit uppskrämd när vi läst Harry Potter tillsammans, och suttit med täcket krampaktigt i händerna när sportkommentatorn refererar Quidditchmatcher. Så inlevelseförmågan finns definitivt där.
När det var dags för signering tittade jag lite extra på Karl Johnssons seriealbum Mara från Ulthar och tänkte att det kanske kunde vara en bra introduktion för en läshungrig och nyfiken tjej. Sagt och gjort i påsen hem följde seriealbumet med en dedikation till Jonna. Väl hemma kom vi överens om att spara serien ett tag tills Jonna kände sig redo att få läsa den. Det gick ganska fort. Redan samma kväll började hon tassa kring albumet, fråga vad det handlade om och ifrågasätta hur läskigt något kunde vara egentligen. Så i förrgår var det dags. Vi läste albumet tillsammans och pratade och pekade och läste om. Dagen efter plöjde hon albumet själv. Så hur reagerade hon på det läskiga då?
Månbestarna är otäcka, helt klart och köpmännen med, särskilt när de bär mask. Berättelsen om flickan som vill rädda sin far och vänskapsbandet med katten blir det viktigare och det läskiga blir såklart drivkraften att läsa vidare, se hur det går. Jonnas favoritrutor är när Mara hoppar och Maras replikskifte med sin far mot slutet när han själv anser att han är en ond man.
Igår kväll gjorde vi ett nytt besök, denna gång i HPLs Ulthar. Vi läste den korta novellen Katterna i Ulthar och även om språket är styltigt och ibland gör att fokus försvinner från huvudberättelsen gillade hon den. Men inte lika mycket som Mara…
Tack Karl, varken jag eller Jonna kommer glömma vårt besök i Ulthar.
