Senaste tiden har jag tittat på gamla texter, läst om idékoncept och försökt sortera vad som skulle bli en bra berättelse, vad som skulle bli ett bra scenario och vad som egentligen bara behöver läggas i stora skämspåsen likt en gammal ost för att mogna och plockas fram vid ett senare tillfälle.
Kanske som världens bästa, men något illaluktande idé, eller som ett biologiskt vapen. Ett vapen som skulle förbjudas av FN som livsfarligt tankesmuts. Vem vet. I påsen åker det i alla fall.
Vi har precis försöka starta upp ett gammalt kurragömmaprojekt som fått vila för länge. Det började som ett scenario som sedan blev ett brädspel som nu verkar bli någon form av digital artefakt. Kanske. Vi får se.
Samtidigt har jag stångats jag med ett futuristiskt midnattsmöte. Likt en idépresentation, komplett med pannå och allt.
Och så ödet, fast med fiber.
Den ångpunkade tzatzikiwestern är färdig. Och har varit så ett tag. Men! allt som inte kastats ut genom dörren som färdigt och vuxet tenderar att bli omläst och görs om. Och fingrarna filar om och flyttar scener. Och skriver talmanus för första gången på väldigt länge.
