Skämmes på mig. Det går helt enkelt åt skogen. Mina tankar vandrar från bokstäverna till drakar och från drakar till Skyrim. Och trots att jag har lovat mig själv att inte ens röra en spelkontroll förrän målet är uppnått. Ja alltså målet om 50.000 ord, så finner jag mig själv framför tvn med Skyrim framför mig. Och jag går vilse. Jag försöker låta bli. Uppfinner nya krav som måste vara uppfyllda innan jag får sadla min häst och rida längs alla bäckar jag hittar. Jag måste ha skrivit 1000 ord! Så är det. 200 fler än jag brukar hinna med. Nej vänta nu det är inte realistiskt. Ok såhär gör vi. Jag får bara spela på kvällen, OM jag har skrivit minst 600 ord. Så är det. Men bara om jag dessutom har hunnit städa undan. Vet ni hur mycket stök det blir när man går hemma med en ettåring? Ungefär 2000 ord skulle krävas för att beskriva det. Det blir stökigt precis överallt. Ännu stökigare blir det om man samtidigt är sjuk, eller har en snuvig Saga. Det är ett bevisat faktum.
Så jag lovar mig själv att inte spela Skyrim om inte…
Och så kommer skammen, man sitter där lik förbannat. Det är sent, men borde sova. Men först borde man städa lite till och skriva lite mer. Man dör, stänger av Skyrim och… Nej, inte skriver man inte. Man tittar på Supernatural. Oh My God! vad är felet?
Men, idag läste jag ett peptalk i anslutning till NaNoWriMo. Där stod:
Type 1: I can’t find the time. I’d rather watch Pokémon and eat Oreos.
Prognosis: This isn’t writer’s block. It’s avoiding your novel.
Remedy: Turn off the TV, unplug the cable modem, put your cell phone on silent, and get to work. But if it makes you feel better, you can bring the Oreos to the desk with you.
Type II: I can’t find the inspiration. I’d rather watch Pokémon and eat Oreos.
Prognosis: See Type I.
Remedy: Again, see Type I. As E. Lockhart once said (paraphrased): We’re writers—we always show up for work, whether the muse does or not. If you’re lucky, your muse is just running a little late, and will appear right when you need her. Worst case, she calls in sick, and it’s a sucky day at the office. But at least you’re there, at the page, making progress.
Tack Peptalk. Hejdå Skyrim.
